Ingen vanlig dag idag heller

När någon fyller år här hemma slår vi på stort o firar varannan dag. Snacka om att Oskar oxå kommer vilja fylla år när vi alla andra gör det. 

I förrgår var det Mickes tur, fast han tycker inte om att fylla år. Trots detta fick han både paket o tårta. 

Idag är det Elins tur. Här har vi bästa presenten idag fullastad med glass på väg till dagis.




Ingen vanlig dag

Idag är ingen vanlig dag för det är min födelsedag. Hurra, hurra hurraaaa!!

Tack för den goda maten o hjälpen med barnen idag så jag fick göra en av de saker jag gillar bäst. Här är resultatet.


Nu återstår det bara att se om vi kommer upp tidigt imorrn så Oskar får använda den.

Just nu sover Oskar framför kaminen, Elin tittar på Barbie-film o jag vilar ögonen i soffan. Det är bara en som saknas, som är på fotbollsavslutning....



Magsjuka på dagis

I måndags ringde fröken o berättade att nu är det flera barn som har magsjuka. Som tur var så var babymassagen slut så Elin var inte där i fredags heller. 

Igår var vi hemma o hängde med några av mammorna o bäbisarna från babymassagen. 

Idag träffade vi mamma Maria, Olle o Sally på Emaus o nu sitter vi o målar alla tre. När vi var på Emaus så ringde fröken igen o berättade att ett barn kräkts på dagis, så vi är hemma resten av veckan.






Snutte

Vissa barn har snuttefilt, andra olika varianter på snuttedjur eller en kombination av båda. En annan variant är hårda plastringar, tex den på nappen eller som här.



No milk

Ja så var det i fredags. Oskar ville bara tutta hela tiden, men det kom ju ingen mat. Han var hungrig o gnällig hela dagen. Visst berodde nog en del av gnället på vaccineringen i onsdags. Gnälligheten har nu avtagit efter ett par nätter med intensivt ammande. 

Redan i lördags började han spy igen o idag har han spytt o spytt o spytt. Han är ganska snorig så det är en del slem som han vill bli av med meeeeen....Yeah, the milk is back!!! Om man nu ska se något positivt med det....tydligen verkar det vara mer än vad det någonsin varit oxå.

Oskar 3 månader

På höstlovet blev Oskar tre månader. Det firade han med att träffa gammelmormor och gammelfarmor för första gången.






Överengagerad

Igår på Elins simskola fick jag en funderare. Är jag som förälder överengagerad i mina barn o vad de gör? Detta efter ha suttit o studerat de andra föräldrarna där vid bassängkanten. Ja, det är fördelen när barnen blir lite större o bottnar i bassängen, man som förälder ska sitta lugnt o stilla på läktaren o titta på.

Det är en flicka som tycker det är lite läskigt och håller helst till i trappan hela lektionen. Simlärarna försöker lite då o då att locka med simdyna, grodor o övningar som de andra barnen gör, men hon släpper inte gärna räcket.

Igår vid samlingen småkikade jag lite på mamman, medan jag satt o smålog åt min dotter som pratade mest o högst av alla barnen. Simlärarna visade bilder och förklarade hur man gör om man behöver hjälp, ringa 112, "förlängda armen" mm.

Flickan ville idag inte ens sitta med vid samlingen utan skulle sitta ijämte mamma på bänken. Jag kan säga att det ville inte Elin heller första gången, utan jag fick glatt sätta mig på huk bland barnen o vara med. Men se det gjorde inte flickans mamma, hon tar fram telefonen kollar Facebook o surfar. Hur mkt tror ni flickan lärde sig på samlingen? Hon var lika engagerad som sin mor.

Sedan var det dags att gå ner i vattnet. Vad händer då? Jo, flickan sätter sig på trappan som de andra barnen o blir sittandes där resten av lektionen. Mamman sitter kvar på bänken med telefonen i handen. Första gången Elin skulle gå ner i vattnet själv så fick jag nästan följa med henne ner med kläder o allt medan hon höll ett fast grepp om min hand. Sedan har det inte varit några problem. Det får ju mig att känna att jag gör rätt, pushar/stöttar lagom. Eller är jag för engagerad o vill för mkt?

Visst är Elin oftast ganska medgörlig, men hur mkt hade hon fått ut av att sitta i vattnet på en trappa i 20-25 minuter o plaskat lite? Jag hade ju inte gett upp utan försökt locka ner henne till de andra barnen. Visat stången som finns längs bassängkanten som man oxå kan hålla i, satt på simdyna o lockat med grodan. Små små framsteg varje gång.

Visst har vi föräldrar stränga order om att hålla oss på läktaren, men hur lätt är det för två tonåringar att ha koll på sju otåliga 3-5-åringar o sedan samtidigt försöka locka ner den åttonde i vattnet? Lite engagemang kan man väl ändå unna sina barn....eller är jag för mycket?

Iaf, det fanns ju fler mammor o barn där som jag sneglade på oxå. O visst var det en mamma som satt med på samlingen och fick hålla handen när det var dags att gå i bassängen. Precis som jag. Jag kanske inte är överengagerad ändå.

Syskonmys




Oskar med K

Tydligen stavar man inte Oskar med K längre. På alla papper, som varit handskrivna, som vi fått rörande Oskar har det stått Oscar. Os-car, en stavning som jag inte alls gillar. Oskar stavas med K, punkt slut!!!

Tom i dopbeviset som vi fick igår står det Oscar. Jättetråkigt tycker jag, men man kan väl inte förvänta sig annat av den tråkiga, förvirrade o oengagerade prästen vi hade. Han stod där på dopet o sa att jag lärt mig en sång på Ås stiftgård, jag vet inte ens vad det är. Däremot sa jag att vi sjöng sången på min konfirmation när jag konfirmerades i Västervik, då när vi hade dopsamtalet.

Prästen ringde mig i onsdags o bad om att få alla uppgifter igen eftersom han slarvat bort pappret där han skrev ner allt. Inte konstigt att allt blev som det blev....

Tror jag ska ta en promenad till pastorsexpedition o klaga lite, så man får ett dopbevis där hans namn är rättstavat.




RSS 2.0