Galej

Igår var det dags för jobbets 20-årsfest kombinerat med julbord. Största skillnaden mot det traditionella julbordet var att vi fick bubbel som välkomstdricka istället för glögg. Haaks stod för underhållningen, men det var svårt att ryckas med då vi mer eller mindre satt som packade sillar. 

Jag målade naglarna med glitterlack, tog fram locktången och gjorde en lock, sminkade mig o satte in linser. Linser har jag ju alltid på helgen, så det tillhör ju det normala. 

(null)


Men det som var allra roligast, var att kollegor hälsade lite så i förbifarten först. De kände inte igen mig 😂 Så antagligen ser jag riktigt tråkig ut till vardags 😋

Man vet att det kan hända

Men när det väl händer är man inte alls förberedd på det. Idag är det tre dagar sedan jag började blöda och två dagar sedan det var konstaterat missfall. Idag är jag helt ur balans. Tydligen finns det en babyblues för MF oxå. 

Inatt har jag iaf fått sova hela natten, men är så jäkla less på skiten. Igår mumlade Micke nåt om att du är ju precis som efter en förlossning. Dock är det ingen som pockar på ens uppmärksamhet hela tiden, man är ensam i en sorg. Värkarna avtar dag för dag, men vill inte ha mer värkar just nu. Jag vill gå vidare, jag vill jobba, jag vill träna, jag vill att allt ska vara som vanligt.....


Missfall

Igår morse när jag såg alla slemklumpar i toan blev jag helt förkrossad. När man för en gångs skull planerar ett barn blir det så här. Jag grät o grät. Sedan tog jag mig i kragen o ringde gyn. 

Först undersökte de mig, konstaterade att jag blödde mycket. Att min livmoder var förstorad, vilket tydde på graviditet. Sedan var det dags för ultraljud. Det enda som syndes på skärmen var en tom hinnsäck som dessutom var på väg ut. Ett missfall med andra ord. Det var iof sig inte helt oväntat. När jag gick ut från undersökningen så kände jag mig inte alls lika ledsen längre, utan snarare lättad. Kanske för att jag nu längre inte levde i "ovisshet". 

Fick ta ytterligare prover efter undersökningen, för att se vilken nivå mina graviditetshormoner ligger på. Ska till vc imorgon o ta ett nytt blodprov, så de ser att nivåerna sjunker. Ska även på återbesök nästa vecka och se så att allt försvunnit. Läkaren konstaterade att det inte var så mycket slemhinna kvar, så hon trodde jag inte skulle blöda så mycket mer. Men det gör jag, just nu blöder jag som en tok. O inatt vaknade jag av smärta, det var fruktansvärt. Hittills har det varit liksom värkar som kommer och går, men inatt var det som en lång värk hela tiden. Dessutom glömde jag ta en Ipren när jag gick o lade mig, hade ju inte ont just då. 

Blev erbjuden tabletter, som ska dra ihop livmodern o för att skynda på det hela. De tackade jag nej till, jag brukar få sådana hemska eftervärkar ändå, så då är jag rädd att de hade fått behålla mig där. 


Aj

Igår morse började jag blöda en del. Blev först jätteledsen, men sen läste jag att man kunde blöda en del om man haft sex. Ok tänkte jag, jag avvaktar och firade fars dag. Blödningarna minskade i mängd men fortsatte. Till kvällen började en liten molvärk och oron kom tillbaka igen. Värken har snarare tilltagit inatt och jag har sovit jättedåligt. Jag är så ledsen. Jag har sett fram emot detta så mycket, väntat på att Micke ska bli redo i flera månader o så får man det här. BF var beräknat i mitten på juni, perfekt, slippa vara höggravid på sommaren o innan alla barnmorskor går på semester. 

Vintertid

Avskaffa tidsomställningen!!! Vad spelar det för roll om vi har "samma tid" året runt. Sedan vi flyttade omställningen från september till oktober tycker jag att den gör varken till eller från. 

Oskar som vanligtvis är morgonpigg, behöver egentligen ingen väckarklocka, blir extremt morgonpigg istället. Han har vaknat klockan 05 istället för 06. För att jag inte ska gå under helt somnar jag gärna runt 21. Igår tror jag tom att jag somnade före Elin. 

Nu har alltså jag och Oskar varit vakna i 2,5 timma. De andra två sover fortfarande. Jag är så hungrig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vågar inte gå upp o greja för att jag är rädd att väcka Micke. Som för övrigt gick o lade sig i gillestugan när Oskar vaknade. Han har varit riktigt grinig de senaste dagarna, han gillar inte alls att bli väckt vid 05. O tycker jag är såååå tråkig som somnar så tidigt. Men vad ska jag göra liksom?

Vår familj är så i ofas just nu 😔😴
(null)





Ingenting

Känner fortfarande ingenting om man jämför med hur det varit innan. Fick iof sig en huvudvärksattack förra helgen, men det försvann efter två dagar. Kollade i kalendern o det var visst vanlig pre-mens-huvudvärk. Men ingen mens kom den här gången heller. Så det verkar som om jag är gravid ändå. 

Magen är i fin form den med, så jag fortsätter att äta mina magnesium-tabletter. Har inte mått så bra på riktigt länge sedan jag började med tabletterna. Tänk om jag vetat detta tidigare, så mycket enklare livet skulle ha varit då. Tur ändå att jag vet nu 😊


RSS 2.0