Ensamsjuk

Nu har jag varit hemma två hela veckor och börjar redan bli typ lappsjuk. O även trött på att bråka. Många konflikter blir det med framförallt Oskar. Särskilt när vi ska iväg någonstans.Oskar går fortfarande på dagis, 8:30-12 ca. Så länge det är kräkfritt, minsta lilla kräk på någon avdelning så åker han hem på heltid.
 
Första veckan gick an ändå, då hade jag en uppbokning varje dag. Typ tandläkaren, besök på ögon med Oskar, barnmorskan osv. Den här sista veckan har varit seg. Har lyckats lämna Oskar typ 9 (efter hur många tjat som helst på att han ska klä på sig osv). När jag kommit hem har jag druckit en kopp hallanbladste, lagt mig för att vila o slumrat lite, ätit lunch och sedan hämtat Oskar igen.
 
Att jag redan befinner mig i det där vara-hemma-vakuumet gör mig lite orolig, trodde inte det skulle infinna sig förrän efter jul när jullovet är slut. Man vill liksom känna sig mer än mamma till trotsiga barn, komma utanför huset lite mer än att lämna och hämta barn. De enda vuxna man träffar är i princip Micke, stämmer av sjukdomsläget med dagispersonalen och hej:et till fritidspersonalen när jag hämtar Elin där. Har tom funderat på om det är något jag kan göra på jobbet bara för att komma ut lite medan Oskar är på dagis, men så har jag bestämt mig för att vila sig i form är det bästa.
 
Den här gången har jag inte blivit erbjuden att gå någon föräldrakurs eller nånting från MVC, så några nya kontakter via träffar där har jag inte fått heller. Det var en mamma som nästan kastade sig på mig på lekplatsen förra veckan, kanske skulle dragit nytta av det tillfället. Hänga på öppna förskolan i januari och februari bland alla snoriga ev kräksmittande ungar är inget jag känner för heller. Frågar man barnen om de vill hitta på något så får man bara ett "vet inte" eller "nej" tillbaka. Den här vintern kommer bli en stor utmaning för tålamodet. Tur att Elin går i skolan, så man slipper ha de två hemma bråkandes konstant iaf. Oskar kommer att gå sina 15 timmar på dagis oxå, så länge det är kräkfritt. Så gjorde vi med Elin oxå, någon magsjuka vill vi inte ha hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0