Första sparken på utsidan

Idag gick jag in i vecka 21, hälften gjort. Känns konstigt eftersom jag förnekade att jag var gravid typ fram till vecka 16. 

Det var världens liv där inne i magen idag, så jag testade att lägga handen löst o försiktigt på utsidan. O helt plötsligt kom den, en rejäl spark. Väckte Micke o bad om hans hand. Inte helt otippat lade han handen på magen lite för hårt. Det gillar inte bäbisen alls. Han lättade då på handen, men flyttade på den precis när bäbisen sparkade. Sedan snurrade bäbisen runt o tillfället var förbi. 

Rutinultraljud

Strax innan vi for iväg på semester var det dags för rutinultraljud (12/7). Allt såg fortfarande finfint ut och den tomma hinnsäcken fanns kvar, även den lite större. Så det är inte konstigt att jag är stor. Har ju liksom plats för två barn därinne, men det är bara en. 

(null)

Stör mig väldigt på den tomma hinnsäcken. Finns det en till där inne ändå? Hur länge kommer den finnas kvar? Kommer jag bli större än vanligt eftersom den tomma hinnsäcken oxå växer? Kommer den ta plats för barnet? Kommer den komma ut på förlossningen? Eller behövs det en särskild åtgärd?

Ställde några av frågorna när vi var där, men enda svaret jag fick var att det är ovanligt. Den brukar ha försvunnit så här dags. Men varför gör den inte det då?

Förresten var hela RUL en ren cirkus. När vi blev uppropade så var det en gammal gubbe som var kvinnoläkare som stod där. Han berättade att han var där för att hjälpa till, att han vanligtvis inte brukar göra sådant här. 

En barnmorska hjälper honom att få igång rätt program på datorn. Och han tar gelen, som är på väg att ta slut, och riktar in sig på min mage. Det blir värsta ketchupprutten och får gel lite överallt, iskallt. 

Han börjar göra mätningarna och vi får bara se genomskärningar av bäbisen. Ingen profil eller något annat. En ren medicinsk undersökning. Han slarvar bort sin penna, jag får berätta för honom vart han lagt den och han skriver upp måtten på pappret på britsen. 

Eftersom han inte kan genomföra hela undersökningen själv, vilket han klargjort från början, hämtar han en barnmorska. O när barnmorskan från KUB-testet dyker upp drar jag en lättnadens suck. 

Hon börjar snurra runt på min mage, tittar på hjärta o allt sånt där. Helt plötsligt säger hon, men det är ju ni, hon kände igen oss från KUB-testet eftersom hon såg två hinnsäckar. Jag frågar då om vi kan få lite bilder, hon vrider snabbt om o lyckas få ut två jättefina profilbilder. Man kan typ säga att hon gjorde om hela undersökningen på 5 min. Vad gubben gjorde där överhuvudtaget är fortfarande en gåta. 

KUB-test

4:e juni drog jag o Micke till NÄL för att göra ultraljudsdelen av KUB-testet. Det såg finfint ut, nackspalten var bara 1.3mm, är den större än 3 mm brukar det vara någon form av kromosomavvikelse. Värdena jag fick var 1/2000 och 1/20000, så risken var väldigt låg. 

Här ser ni första bilderna. 
(null)



Ont i mammahjärtat

Häromdagen gjorde jag ett fotbad o pysslade om mina fötter. Avslutade det hela med att måla tånaglarna i en svag rosa nyans. 

Dagen efter lade Oskar märke till det o ville måla sina naglar oxå. Han valde Frost-blå och ett med guldglitter. Varannan skulle han ha. O så skulle han ha strumpor på sig, så ingen på dagis skulle se att han målat naglarna. För han ville inte bli retad. Då gjorde det ont i mamma-hjärtat, att så små barn ens ska behöva tänka så. 

RSS 2.0