Kalas men ingen svarar

Har jag gått och blivit gammaldags? I tisdags i förra veckan lämnade vi inbjudningar till varenda unge på Oskars dagis. Hade satt osa till idag, men det är bara EN som hört av sig. En av elva, ja de är inte fler barn just nu. 

Har man inte kalas längre? O varför hör man inte av sig. Lämnade mitt mobilnummer, så det är bara att skriva ett sms o säga att man inte kan komma eller att man kan komma. Hur jävla svårt kan det vara!

Aja, dagen är inte slut än. Det kanske är några som hör av sig under kvällen. Tänk om det är fler som dyker upp än den stackaren som tackat ja? Funderar på att ha kalaset hemma istället, då kan de stå där på Emaus med låååång näsa. För nu har jag ju numret till den som hört av sig....

Oskar har iaf planerat detta sedan mars, vilka han ville bjuda osv. Vet inte riktigt hur jag ska säga att det bara är en som ville/kunde komma på hans kalas. Han har ju sett hur det varit på Elins kalas o förväntar sig detsamma kan jag tänka mig. 

O Elin kommer inte få ha något kalas i år har vi sagt. Bäbis kan ju komma när som helst, så vi har mutat med att hon får bjuda med sig 2-3 kompisar på bio o mat på McD istället. 

Ont i mammahjärtat

Häromdagen gjorde jag ett fotbad o pysslade om mina fötter. Avslutade det hela med att måla tånaglarna i en svag rosa nyans. 

Dagen efter lade Oskar märke till det o ville måla sina naglar oxå. Han valde Frost-blå och ett med guldglitter. Varannan skulle han ha. O så skulle han ha strumpor på sig, så ingen på dagis skulle se att han målat naglarna. För han ville inte bli retad. Då gjorde det ont i mamma-hjärtat, att så små barn ens ska behöva tänka så. 

Vinter blev vår

I helgen blev det verkligen påtagligt att det kanske är dags att rota fram lite andra ytterkläder än overall o vinterkängor. 

Paniken som infinner sig, Elin har inga skor eller stövlar. Men så kom jag på att hon fick ju nya skor i höstas o så köpte jag ju nya stövlar med uttagbart foder på rean i vintras. Våren är räddad. 

Till lillebror är det bara att öppna garderoben o se vad som finns. Som tur är så har han (än så länge) inget emot att ärva från storasyster. Letade fram ett par svarta gummistövlar med rosa detaljer. Dessa tyckte han var såååå fina att han promt skulle ha med de till dagis imorse.  Sedan har han fått en hel del nya grejer emellanåt med.  Och han har tur att hans syster älskar blått oxå, så att allt inte är rosa. 

Lillebror har även redan börjat planera vilka han ska bjuda på sitt 5-årskalas. Meja, Alicia, Inez, Juni. Bara tjejer, han gillar bara tjejer, för killar är inte snälla, de slåss 😳

Annorlunda

Jag har större delen av livet känt att jag inte varit som alla andra. Känt mig utanför, inte välkommen och osäker. Bara varit annorlunda. 

Mina föräldrar lät mig vara jag, men det hjälpte inte när alla andra tyckte jag var annorlunda. Det fick jag även erfara under min uppväxt, utfrysning i skolan, kompisar kunde helt plötsligt vända ryggen till. Det kanske inte var så konstigt att man tillslut isolerade sig mer o mer, slutade umgås med kompisar. Hängde hellre med mamma och pappa. 

Jag menar, när jag var 6 år, hade jag kort hår och keps. Favoritkläderna var mysbyxor. Minns när en vuxen på fritids frågade vad det var för ny kille som börjat, ville jag bara dö, jag skämdes så. Fast det var ju inte jag som skulle skämmas, det var ju den vuxne som skulle göra det. För jag var ju ingen kille, jag var ju en tjej. 

Den största vändpunkten kom hösten 1999, jag var 18 år, hade precis flyttat hemifrån och stod på egna ben för första gången.

Jag började plugga på Chalmers, där fanns det massor av sådana som jag. Jag fick vara jag, jag var en av de. Äntligen började ett självförtroende byggas upp. Jag blev mig själv helt enkelt. 

Nu vet jag bättre och dessutom har jag nått den åldern där alla andras åsikt inte spelar så stor roll längre. Men jag har en son som har en idol som han ser upp till väldigt mycket. Vill vara som hon, sin storasyster. 

Detta innebär att han vill ha lika långt hår som henne och han älskar Elsa i Frost lika mycket som hon. Vill storasyster ha tofs, vill han med ha det. Har storasyster klänning, vill han ha det med. Dessutom älskar han leopardmönstrat, för då är han en leopard. 

Så snälla låt han vara sig själv, låt han få ha långt hår med tofsar, låt han få ha leopard-leggings, låt han få älska Elsa och låt han få ha klänning utan att känna sig annorlunda. 

Blä blö vita lamm

Hade idag en pissdag på jobbet. Tappade allt när datorn startade om sig av sig själv utan att förvarna. Två timmars arbete åt helvete o jag som redan hade ganska välfyllt schema dagen till ära. Både lämnat o hämtat barnen idag, så då finns det liksom inte tid för sådana missöden. 

O nu sitter jag här med blocket o deppar för att vi bestämt att vi inte ska köpa någon husbil i år. Husvagn vill jag verkligen inte ha o Micke vägrar att tälta mer. Så i år blir det nog ingen semesterresa alls. O så blir jag ännu mer deppig. 

Nä, nu får jag gå ner o fixa lite mat till monstren innan Wildkids börjar. Monster är de allt, som imorse när jag lämnade Oskar fick jag ingen puss o kram för att jag "var otrevlig". Hela den historien började med att jag inte fick hjälpa honom på med skorna, utan han ville själv. Sedan började han vela o fjanta sig. Då tröttnade jag o gick o körde ut bilen ur garaget. Nä, då var det fel för jag inte hjälpt honom med skorna så han kunde sätta sig i bilen medan den stod i garaget. 😒Ja, ni fattar vad jag har att jobba med liksom. 😤

Galej

Igår var det dags för jobbets 20-årsfest kombinerat med julbord. Största skillnaden mot det traditionella julbordet var att vi fick bubbel som välkomstdricka istället för glögg. Haaks stod för underhållningen, men det var svårt att ryckas med då vi mer eller mindre satt som packade sillar. 

Jag målade naglarna med glitterlack, tog fram locktången och gjorde en lock, sminkade mig o satte in linser. Linser har jag ju alltid på helgen, så det tillhör ju det normala. 

(null)


Men det som var allra roligast, var att kollegor hälsade lite så i förbifarten först. De kände inte igen mig 😂 Så antagligen ser jag riktigt tråkig ut till vardags 😋

Vintertid

Avskaffa tidsomställningen!!! Vad spelar det för roll om vi har "samma tid" året runt. Sedan vi flyttade omställningen från september till oktober tycker jag att den gör varken till eller från. 

Oskar som vanligtvis är morgonpigg, behöver egentligen ingen väckarklocka, blir extremt morgonpigg istället. Han har vaknat klockan 05 istället för 06. För att jag inte ska gå under helt somnar jag gärna runt 21. Igår tror jag tom att jag somnade före Elin. 

Nu har alltså jag och Oskar varit vakna i 2,5 timma. De andra två sover fortfarande. Jag är så hungrig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vågar inte gå upp o greja för att jag är rädd att väcka Micke. Som för övrigt gick o lade sig i gillestugan när Oskar vaknade. Han har varit riktigt grinig de senaste dagarna, han gillar inte alls att bli väckt vid 05. O tycker jag är såååå tråkig som somnar så tidigt. Men vad ska jag göra liksom?

Vår familj är så i ofas just nu 😔😴
(null)





Mens, mensvärk o pms

Igår o idag har det varit tuffa dagar. Mensvärken from hell slog till. 


Igår morse när jag vaknade hade jag lättare migrän o mensvärk på det. Tog en migrändos av värktabletterna o gick sedan till jobbet. So far so good, men åtta timmar senare var mensvärken tillbaka o jag tog en tablett till. 

Inatt hade jag stundtals så ont att jag trodde någon högg i mig med en kniv. En tablett till åkte ner efter jag stapplat ner till tabletterna, det gick knappt att gå. Funderade på varför det blivit såhär helt plötsligt. Mensvärk har jag alltid haft, men inte så här på långa vägar. 

Inte nog med det de två sista gångerna har jag haft en hemsk pms. Tålamodet har verkligen varit noll o ingenting och har verkligen haft taggarna utåt. Det är en hemsk känsla, det är som om det inte är en själv. Mickes omtänksamma kommentar, "du får tänka dig för"......det är ju inte JAG, hur ska JAG kunna tänka mig för liksom.....

Man vill helst bara vara för sig själv, ensam. Typ krypa ner i sängen o dra täcket över huvudet. Där gör man minst skada. 

Allra helst vill jag slippa skiten helt å hållet. Men alla hormoner jag testat hittills slår ut mina slemhinnor. Magen ballar ur o svampinfektionerna slår till på löpande band. 

Sist jag var hos bm fick jag ett minipiller o en vaginalkapsel med östrogen, sådana man kan ta när man kommit i klimakteriet. Dock hjälpte bara kapseln till att hålla svampinfektionerna borta, slemhinnorna i tarmen blev fortfarande drabbade. Bara efter två veckors knaprande var jag lika kass i magen som jag varit under graviditeterna. Så skiten fick åka tillbaka till Apoteket igen. 

Så här sitter jag nu o vet varken ut eller in, det känns som om man får välja mellan pest eller kolera.

Älskar iaf min menskopp, har haft den nu i ett år typ. Sådan befrielse, man tänker inte alls på att man har mens ibland. Det räcker med att tömma en gång på morgonen o en på kvällen. O det är mindre kladd än med tampong, eftersom allt hamnar i själva koppen o håller tätt. Bara att tömma, tvätta av o sätta in igen. Så våga att prova!!!


Trött

Idag blev jag väckt 04:24 av att "jag hör inget" o så massa grin. Killen lyssnade på sagor på sin telefon när han somnade och fatttade inte att han typ sovit hela natten, utan trodde att någon stängt av sagan. 😒


Han fick komma upp till oss o tillslut slutade han grina. Men kunde inte somna om. Han skulle ha vatten, han var varm, han skulle ha täcke precis som Alfons Åberg. Eftersom han dessutom fortfarande är dunderförkyld, så tyckte jag han var värd lite nässpray med. Sist jag gav honom nässpray så stod den på mitt nattduksbord, men givetvis inte nu. Går en sväng i huset o letar, men den finns inte någonstans. Frågar Micke om han sett nässprayen, lika sur som vanligt när han blir väckt, får jag ett nej. Sedan mumlar han nåt om vuxennässpray. Går då bort till hans nattduksbord o vad står inte där om Oskars nässpray. 😒Kan ju tillägga att det inte är första gången som han beslagtagit barnnässprayen, detta trots att det är olika färg på texten.

Tillslut somnar Oskar 2 min före väckarklockan ringer, så nu är det bara att gå upp o åka till jobbet. 😴



Flashback från BB november 2009

Jag har gått o blivit så modern att jag börjat lyssna på poddar. För ett tag sedan ramlade jag in på Ebbas gravidpod. Började lyssna o höra deras diskussioner. 


Fick då en flashback till som sagt slutet av november 2009. Lite mer exakt runt 02-snåret den 28/11. 

Hade då sådana kraftiga eftervärkar att jag trodde att jag skulle föda ett barn till. Låg o grät o kände att nu orkar jag inte mer, samtidigt som jag andades o kramade staketet på sängen så knogarna vitnade, för att ta värkarna. 

Detta är alltså ca 18 timmar efter Elin fötts. Då har jag mer eller mindre inte sovit på 42 timmar. Jag skickade ut Micke för att hämta hjälp. Det jag minns mer att det kommer in en barnmorska och hon säger är nåt i stil med att detta är jättevanligt för omföderskor. Men jag har ju bara fött ett barn (då). Hon fixar smärtstillande o varma kuddar o allt lugnar ner sig o vi sover nån timma eller två.

Dagen efter på eftermiddagen/kvällen  (fortfarande 28/11) när vi promenerar i korridoren, förmodligen bort till matsalsdelen på BB, så kommer det fram en ny barnmorska till mig o frågar hur det är. Bra svarar jag o tittar lite konstigt på henne. Värst vad de bryr sig helt plötsligt.

Hon ser nog på min reaktion att det är något som inte stämmer. Hon kommer fram och säger, du kommer inte ihåg mig va? Det var hon som var inne hos mig under natten och jag har inget minne av att det var hon. Att man kan vara så väck, snacka om att jag var påverkad av smärta o lite sömnbrist. Då brister det för mig o jag står i korridoren o grinar o Micke är på avslutning med fotbollen. Då säger hon, jag kommer in till dig lite senare så ska vi gå igenom din journal. Sagt o gjort, fick tom en utskriven kopia av sköterskornas anteckningar. 

Den står idag på en tavellist i sovrummet. Från början var det inte meningen att den skulle stå där, den bara hamnade där. Förmodligen för att den inte skulle komma bort. Men kanske inte just då, det där samtalet med den barnmorskan betydde så oerhört mycket men i efterhand.


Helt plötsligt händer det

Igår var Oskar pappas pojk. Helt plötsligt efter 3,5 år av mammagrisande så skulle han göra allt med pappa. Han o pappa skulle handla fika, de skulle även leka o spela spel. Mamma dög inte.


Det är lite så att man som mamma drar en lättnadens suck när det händer.


Fy sjutton

Denna magsjuka som vi dragits med i över en vecka är nog en av de värsta jag varit med om. Så den som inte vill läsa mer om magsjuka kan sluta läsa nu.......

Oskar började natten till förra söndagen, kräktes tre gånger sedan var det bra. Luktade dock apa, men han blev återställd superfort för att vara han.

I torsdags var det min tur, började med att jag hade lite svårt att få i mig frukosten. Illamåendet kom i vågor samtidigt som ett magknip bara blev värre och värre. När jag hade ätit lunch, så hade jag så ont i magen att jag var tvungen att åka hem. Enligt chefen ska jag ha varit askgrå i ansiktet. Väl hemma parkerade jag på badrumsgolvet för då mådde jag så dåligt, efter en stund lugnade det ner sig och jag gick o lade mig i sängen. Ett par timmar senare lossnade det och det var en sådan lättnad.

Var lite sliten under fredagen och började äta lite smått. Mådde hur bra som helst under lördagen och åt som vanligt. På kvällen börjar magen svullna upp igen och det hela börjar om igen, dock i ett mycket mycket mildare format, men ändå.

Inte nog med det, vid 05:30 på söndagen blir jag väckt av Elin som säger att hon mår dåligt. Den lilla stackarn kämpar sedan i över 14 timmar med illamående och försöker kräkas flera gånger, innan det väl lossnar för henne.

Nu hoppas jag innerligt att Micke slipper detta, samt att Oskar inte får detta igen. Hemma har vi skurat toaletter med klorin så fort någon varit där och händerna tvättas till förbannelse. Det är tur det finns handkräm :)

Trötthatt

Oskar har insett att det är ganska mysigt att slippa sova ensam. Han kommer oftare och oftare och ska sova inne hos oss. Han har även sovit inne hos syrran på madrass på golvet. En gång har de lyckats att somna i samma rum tom.


Inatt kom han till oss redan vid 12-tiden, det är då jag sover som djupast. Oftast brukar jag vakna till o höra stegen i trappan, men inatt vaknade jag inte förrän han kastade sig ner i vår säng. Strax efteråt inser han att han tappat "Pingvinis" på vägen upp till oss. Han hade både med sig kudde och en nalle till. Blir då jätteledsen och säger att jag ska hämta Pingvinis. Jag som knappt är vaken mumlar något om att han får hämta den själv. Han grinar vidare, men inser att mamma kommer inte hämta Pingvinis och går själv ner för att hämta den. 

Då tänker ni att äntligen är allt frid och fröjd, men nä, då konstaterar han att nallen som han hade med sig är borta och får för sig att jag eller pappa har tagit den och grinar ännu värre. Men det visade sig att nallen hade gömt sig lite under kudden bara.

När Pingvinis ligger på plats och nallen är återfunnen, så kommer ett "Mamma hålla handen". Han får ena handen att hålla i men det räcker inte, han ska hålla i båda 😒. Mumlar något och somnar. Han måste ha märkt hur trött jag var för förutom grinet så var det inga större protester från hans sida.


Klassrum

Igår när jag hämtade Elin på fritids kom hon glatt o ropade "mamma kom ska du få se mitt kapprum". Nytt kapprum fick hon redan innan semestern (de fick ta över treornas kapprum eftersom den nya förskoleklassen ska ha det), så jag frågade om det inte var hennes klassrum hon ville visa. Nä, det var kapprummet sa hon.

Hon släpar stolt iväg mig till andra änden av A-klassernas del av korridoren, pekar in o säger där i mitten ska jag sitta. O ser du mamma det är sådana bänkar med lock som du hade. Tidigare så pratade vi hemma om att vi måste köpa bokpapper att skydda böckerna med, även till bänken. Hon såg ut som ett frågetecken, så jag fick gå och hämta min gamla ordlista o Atlas för att visa vad vi menade.

Hon har längtat så efter detta, att få börja skolan "på riktigt". Hon har även fått en riktig ryggsäck som rymmer ett A4 storleksmässigt o den har hon mer eller mindre släpat tom fram och tillbaka till fritids den här veckan. På måndag är det dags.


På festival med barn

Det är något jag varmt rekommenderar. Vi har haft hur kul som helst. Elin var helt lyrisk första kvällen o delade ut kramar o pussar högt o lågt till mig o Micke. Hon trivdes som fisken i vattnet. Hon hittade även en kompis som hon lekte med mellan uppträdandena.

Första kvällen missade jag att man inte fick ha med sig barnvagnar in, så jag tog med mig två stycken tom. I den ena somnade sedan Oskar gott till Thomas Stenström.




Självklart höll vi oss på betryggande avstånd från scenen och hörselskydd användes.

På lördagen fick Elin o Oskar sova hos farmor o farfar så fick jag o Micke se både Bob Hund, Miriam Bryant, Ida Redig o Movits!

#uss16

Härliga citat

För ett tag sedan när vi var i omklädningsrummet på simskolan, så kom det fram en tjej i Elins ålder o säger "vilken söt unge du har" syftandes på Oskar. Kunde inte låta bli o le o svara "vad söt du är som säger så fina saker".

Sedan igårkväll när barnen sitter i soffan o tittar på Bolibompa så ställer jag mig o dansar till uppträdandet på tv. Det är inte det att jag skymmer tvn på något sätt men Oskar säger mammaaa. Jag bara dansar, svarar jag. Mammaaaa, sluta. 😂

Sommarens soliga dagar

Förra året typ missade jag värmeböljan eller iaf kvällshänget man lätt gör på altanen utan att frysa, detta fick inte hända i år. 

Både i torsdags o igår har jag o barnen åkt till stranden direkt efter dagis/skola o så har Micke kommit dit när han slutat.




Vi har haft det hur gött som helst och även hunnit med litealtanhäng med.


O så har vi promenerat o hälsat på kvarterets alla värmeslöa katter.

Innan det blev sådär underbart varmt, så passade barnen på att träna inför strandjoggen.



Han skulle ha sina springskor på sig och tog på sig Elins gamla Kavat-sandaler.

 

Riva lök

I matkassen ibland står det i recepten att löken ska rivas. Varje gång hittills har det varit grovriven, vilket är lika med att det går hyfsat fort. Idag var det dags för finriven lök, dels är den sidan på rivjärnet mindre, dels gick det mkt långsammare. Det var längesedan tårarna sprutade så. Inte nog med det, jag hade för en gångs skull lagt på lite mascara på ögonfransarna med. Elin undrade varför jag var så ledsen o varför tårarna var färgade.....nästa gång tänker jag gå o sätta in linserna då det är dags för finriven lök, då slipper jag tårarna nämligen.

Snyggt!!! 👍🏻

Aj

ibland är det bra att kyla huvudet när man slagit sig.
 

Bråkiga killen

Efter sommarlovet har Oskar börjat bråka med barnen på dagis. Stor som liten, spelar ingen roll. Fast ger man sig på syrran som snart är 6 år, så kanske inte 4-åringarna på dagis är så stora längre.

Det Oskar gör är puttas, slåss o rivs i ansiktet på sina kompisar 😔. Igår morse lovade han att vara snäll mot kompisarna o det hade gått hyfsat bra. 

Imorse stod han där o nickade o lovade att han skulle vara snäll mot kompisarna idag igen. Frågade Oskar när jag kom hem om han hade varit snäll mot barnen som han lovat. Han skakade då på huvudet o sa nä. Putta.

Aja, han var ärlig o förstod att han gjort fel. Ett steg i rätt riktning 😋.

Tidigare inlägg
RSS 2.0