Besök nummer 3

Idag var det dags för besök nummer 3:3 hos barnmorskan. Huvudpunkten på schemat var glukosbelastning. Dvs se om jag har graviddiabetes eftersom Oskar vägde så mycket när han föddes. Blodsocker på fastande mage var finfina 4,4 resp 4,7. Sedan var det dags för att dricka 2dl sockerlösning. Var inställd på att det skulle vara jättesött o sliskigt, men det var inte så farligt. Klart att det var sött o sista slurken tog en stund att få ner, men hade som sagt förväntat mig mycket värre. Sen var det bara att vänta två timmar innan det var dags för nytt stick igen. Då låg jag på 7,5 och 7,7. Låg man under 10 så var det ingen risk för diabetes.
 
Sedan togs det även ett immunitetsprov, för att se om det finns några antikroppar mot fostret. Det var nytt från i år. Resultatet får jag reda på vid nästa besök. Hade gått upp 1,5kg sedan förra besöket oxå. SF-måttet hade ökat givetvis, barnmorskans kommentar var "ja du är stor, men det är så olika hur man bär barn". Dock ligger jag fortfarande över normalkurvan, men under den övre, precis som förra besöket. Så allt verkade normalt. Är ändå nojjig att ungen ska bli för stor.
 
Fick träffa ytterligare en ny barnmorska idag, då hon jag är inskriven hos ska fasas ut. Gillar inte hon jag är inskriven hos, så det gör inte så mycket. Frågade iaf om det fanns någon info om resterna från tvillingen, men det fanns inte. Den nya barnmorskan skrev iaf upp i sin bok att hon skulle ta på sig det och ringa när de kollat upp det. Har ju väntat i fyra veckor på att få någon information, så jag blev lite besviken.

Rutinultraljud

Strax innan vi for iväg på semester var det dags för rutinultraljud (12/7). Allt såg fortfarande finfint ut och den tomma hinnsäcken fanns kvar, även den lite större. Så det är inte konstigt att jag är stor. Har ju liksom plats för två barn därinne, men det är bara en. 

(null)

Stör mig väldigt på den tomma hinnsäcken. Finns det en till där inne ändå? Hur länge kommer den finnas kvar? Kommer jag bli större än vanligt eftersom den tomma hinnsäcken oxå växer? Kommer den ta plats för barnet? Kommer den komma ut på förlossningen? Eller behövs det en särskild åtgärd?

Ställde några av frågorna när vi var där, men enda svaret jag fick var att det är ovanligt. Den brukar ha försvunnit så här dags. Men varför gör den inte det då?

Förresten var hela RUL en ren cirkus. När vi blev uppropade så var det en gammal gubbe som var kvinnoläkare som stod där. Han berättade att han var där för att hjälpa till, att han vanligtvis inte brukar göra sådant här. 

En barnmorska hjälper honom att få igång rätt program på datorn. Och han tar gelen, som är på väg att ta slut, och riktar in sig på min mage. Det blir värsta ketchupprutten och får gel lite överallt, iskallt. 

Han börjar göra mätningarna och vi får bara se genomskärningar av bäbisen. Ingen profil eller något annat. En ren medicinsk undersökning. Han slarvar bort sin penna, jag får berätta för honom vart han lagt den och han skriver upp måtten på pappret på britsen. 

Eftersom han inte kan genomföra hela undersökningen själv, vilket han klargjort från början, hämtar han en barnmorska. O när barnmorskan från KUB-testet dyker upp drar jag en lättnadens suck. 

Hon börjar snurra runt på min mage, tittar på hjärta o allt sånt där. Helt plötsligt säger hon, men det är ju ni, hon kände igen oss från KUB-testet eftersom hon såg två hinnsäckar. Jag frågar då om vi kan få lite bilder, hon vrider snabbt om o lyckas få ut två jättefina profilbilder. Man kan typ säga att hon gjorde om hela undersökningen på 5 min. Vad gubben gjorde där överhuvudtaget är fortfarande en gåta. 

KUB-test

4:e juni drog jag o Micke till NÄL för att göra ultraljudsdelen av KUB-testet. Det såg finfint ut, nackspalten var bara 1.3mm, är den större än 3 mm brukar det vara någon form av kromosomavvikelse. Värdena jag fick var 1/2000 och 1/20000, så risken var väldigt låg. 

Här ser ni första bilderna. 
(null)



Besök 2 hos bm

Idag var det dags för besök nr 2 hos barnmorskan. Vi började med att ta massa prover. 5 rör tog hon. De vanliga hiv, blodgrupp mm, men även inför kub-testet. 

De hade även någon ny grej att sätta på rören, så de kan ta blod från röret till socker o hb istället för det där hemska sticket i fingret. Blir hellre stucken i armen än i fingret. 

Hb låg på finfina 128 och sockret på 4,8 ca en o en halv timma efter frukost. Vikten var oförändrad, vilket jag tycker är skönt. Bm skyllde på magsjukan. 

Fick även reda på att kub-testet ska ske på måndag, så då får vi reda på oddsen för vissa kromosomavvikelser och även hur många det är där inne. 

Jag som knappt känner mig gravid tvivlar på att det faktiskt är någon därinne. Lite öm i brösten o en jättemage bara. Micke hävdar att jag är mer trött än vanligt, men känner inget jättebehov av att sova dagtid. 

På lördag ska jag ta mig igenom dirtrace utan att säga något till någon. Hur nu det ska gå till. Trots att jag faktiskt tränar så har jag noll o ingen kondis, skitläskigt är det. Flåset försvann liksom så fort jag såg strecket på stickan. 

Barnmorskan hintade lite idag om att det faktiskt kan vara flera där inne, dels har jag anlag för det, dels för att man släpper fler ägg ju äldre man blir. 


"Näst sista"

Idag, när det var som varmast spenderade Elin o jag dagen inomhus. Först en tur till Ikea för att köpa en diskbalja till Mickes utekök. Då det var sån kö till tunnlarna ut dit så fick det bli lunch där oxå, tiden räckte inte till. Elin blev överlycklig för sina köttbullar.

Därefter blev det ett besök hos barnmorskan, det näst sista (Elin föddes före det sista besöket så det kanske var det det sista). Alla värden var fina, socker, blod, blodtryck låg på en bra nivå. Gått upp ett kilo sen sist, vilket jag tyckte var alldeles lagom. Elin fick följa med idag och man verkligen såg på henne hur hon funderade.

Bäbisen har nu fixerat sig o följer Elins kurvor, kanske något större. Annars följs de fint åt, så då kanske vi har en bäbis om 11 dagar om inte ännu tidigare. Nu återstår det bara en enda lång väntan....

Här har ni valrossen i vecka 37+1...

 

Efter vi varit hos barnmorskan åkte vi ner till stan  för att möta upp Micke. Det var dags att skriva på faderskapsbekräftelsen. Han skrev på o jag godkände, sedan ansökte vi om delad vårdnad. Besöket tog väl max 30 minuter, men Elin hann med två toalettbesök med bara några minuters mellanrum....förstår inte varför hon inte kan göra både ettan o tvåan samtidigt.....


Besök hos bm

I tisdags var jag hos barnmorskan igen. Gått upp 1,5kg på två veckor, blivit av med och återfått vätskan i kroppen igen. Bäbisens huvud var ännu inte fixerat, men endast ruckbart. För två veckor sedan var det rörligt, så det går ju åt rätt håll. Fick ingen journal utskriven, då bm tyckte att risken för att föda var så liten nästa vecka.

Blodsockret låg på samma låga nivå som sist, så det verkar inte vara någon tillfällighet. Inget spår av äggvita o blodtrycket på samma låga nivå som alltid. Men....övriga värden SF-mått och hjärtljud var exakt samma som för Elin. Så det måste vara en liten Elin därinne.


Tröttsamt

Idag har jag varit hos barnmorskan igen. Det blir tätare nu mellan besöken. Resultaten var att jag gått upp 5kg till. Blodsockret har återgått till normala värden igen. Idag låg jag tom under 5 istället för över 7 som jag gjort hittills.

SF-måttet på rejäla 35cm (en cm större än med Elin). Från att ha tangerat den översta kurvan hamnade vi nu strax ovanför. Det är med andra ord en jättebäbis därinne. Det känns kan jag säga.

Det jag befarade i helgen visade sig oxå stämma. Bäbisen har vänt sig och ligger numera med huvudet neråt. Så bäbisens rumpa ligger o skaver på mina revben. Detta innebär att jag i stort sett har konstant ont, dock släpper det om jag lägger mig ner en stund.

Ibland gör det så ont att jag vill spy, ibland vill jag gå o hämta en kökskniv o plocka ut ungen. Ofta somnar magen när jag åker till o från jobbet och på jobbet är det bara att bita ihop. Försöker stå så mkt som möjligt, men skrivbordet är ju horisontellt o man böjer sig över det ändå. Det som händer när jag står upp är att fötterna svullnar rejält (känns som om man har två bollar till fötter), all vätska hamnar där. Ser numera ut som om mina tår sitter direkt på benet utan fot.

Ovanstående tär på mig o mitt tålamod. Blir lätt irriterad och trött. Det krävs ibland inte mkt för att man ska tröttna på Elin o hennes tramseri. Försöker hitta på saker som hon gillar när man har orken som kompensation. Jag tror dock att hon förstår mer än vad man tror, bara man säger att man är trött, har ont osv.

Som ikväll var hon inte helt nöjd med nattningen (tilläggas bör kanske att hon sprang in i skötbordet på väg till sin säng o slog sig), utan kom ner för trappan gråtandes strax efter jag gått ner. Då mellan tårarna säger hon "Jag älskar ju dig o bäbisen jättemycket". Sedan låg vi o myste i vår säng innan hon somnade.


Ja jag är stor

Guess what, I'm pregnant. Man brukar bli stor om magen då. Tror att hela Elins dagis har kommenterat hur stor jag är. Det känns ju liksom extra bra när de lägger till "nu kan det inte vara långt kvar". Sedan när man säger att det är 10 veckor/2 mån drygt kvar så lägger de till "ja det är ju ett tag". Då står man där med sitt största falska leende o bara ler.

Det värsta var nog ändå på Friskis i lördags efter yogan. En helt främmande människa säger nåt i stil med, "du tänker väl inte föda här". Jo självklart hade jag tänkt det, finns ju inget bättre ställe att föda på....har inget minne av att det var så här sist gång, men det är väl lätt att glömma den tråkiga biten.

I torsdags var hos bm igen. Gått upp 5kg, blodsockret låg lite högt igen men fortfarande på rätt sida om gränsen. Hjärtljud låg runt 138 och SF-mått på hela 31cm. Detta innebär att bäbisen tog ett skutt upp på den övre kurvan, men å andra sidan så gjorde Elin det oxå för att växa lite mindre på slutet o tom hamna något under normalkurvan när hon väl föddes.

Nu vid fotandet mätte vi runt magen oxå för första gången (så dags nu) o största omkrets är 105,5 cm. Att jämföra med förra gången så var jag 104cm i vecka 30, vilket innebär att jag nog är precis lika stor som sist eftersom jag nu befinner mig i vecka 31.


Mera järn

Sist gång jag var hos barnmorskan så hade jag bra järnvärden. De låg iaf på rätt sida om gränsen med minsta möjliga marginal. Så än är det ingen fara på taket. Dock hade jag betydligt bättre värden i samma vecka med Elin. Barnmorskan tjatade ändå om järntabletter, trots att jag sagt att jag vägrar äta de. Jag med min redan kassa mage blir ju inte direkt bättre av de där hemska tabletterna. Den här gången tänker jag inte ens försöka mig på de.

Detta har gjort att jag tänker mer på vad jag stoppar i mig o i vilken ordning. Tex ingen jågert ihop med leverpastejmackan osv. Färska jordgubbar har inhandlats oftare. Har även kört med lite olika smoothie som sägs innehålla mer järn. Kvällens smoothie blev dock påhittad för stunden, apelsin, banan, jordgubbsjos o en aning persilja. Får se på torsdag hur det gått då det är dags för ytterligare ett besök till barnmorskan.


Barnmorskebesök 2:2

I måndags var det dags för barnmorskebesök 2. Som omföderska slipper man besöket i vecka 20 utan man får vänta till vecka 24.

Det vi gjorde var att kolla blodvärde, vikt, sf-mått och hjärtljud. Blodvärdet hade givetvis sjunkit, men låg på rätt sida om gränsen. Dock var det lägre än med Elin.

Jämför man förra graviditeten med denna så är det lite skrämmande. Verkar vara en liten mini-Elin därinne. Jag vägde exakt samma, sf-måttet var exakt samma (något över normalkurvan) dock skilde hjärtljuden sig åt. Elin låg runt 130 och bäbisen låg nu på 150.


Barnmorskebesök nr 10

Idag har vi varit en sista gång hos barnmorskan. Vi pratade lite om förlossningen, amning och så blev det ju en undersökning oxå för att kolla att man läkt fint. Det hade jag, förlossningsläkaren som sydde mig fick beröm av min barnmorska, hon sa att det inte syndes att jag fött barn. Blodtrycket och blodvärdet hade återgått till det normala så nu är allt "som vanligt" igen :-)


Barnmorskebesök nr 9

Ja, nu är det inte långt kvar. Idag har vi varit hos barnmorskan och efter det haft föräldragrupp. Tro det eller ej, men jag glömde kissa i burk imorse och fick därför inte med mig något urinprov till barnmorskan....hon ryckte lite på axlarna o sa tillslut att vi tar det nästa gång (får INTE glömma). Antar att bm är van vid glömska hos sina patienter :-P

Idag blev det bara SF-mått, blodtryck och vikt. Blev lite förvånad över vikten, hade bara ökat några hundra gram (antagligen bara Krypets viktökning), snacka om att pendla i viktökning. Blodtrycket låg där det brukar och Krypet hade vuxit lite till. SF-måttet var nu 37cm och hade tagit ett litet skutt (om än litet) ner från den övre gränskurvan (puh). Dessutom hade Krypets huvud fixerat sig, så nu ligger den i läge för att komma ut.

På föräldragruppen idag kom en kille, jobbade som präst, och snackade med papporna i föräldragruppen. Frågade Micke vad de pratade om, men han ville inte säga nåt först utan skyllde på att de haft killsnack. Vi tjejer fick lite info och tips vad gäller amning och säkerhet. Man ska ha en godkänd säng med lagom mått mellan spjälorna, en bilbarnstol och ett STABILT skötbord....hmmm, där har vi nåt.... När grabbarna kom tillbaka så fick vi se en kort film om amning så att även grabbarna skulle förstå vad det här med amning innebär. Att de inte skulle ha förstora förväntningar på oss mammor som är hemma, tex att middagen skall stå färdiglagad när de kommer hem från jobbet.


Barnmorskebesök nr 8

Idag har vi varit hos barnmorskan igen. Det är första gången jag INTE laddat med leverpastejsmörgåsar o järntabletter, tror ni inte att det var dags för blodvärdekontroll då. Jovisst, men jag låg på finfina värden ändå. Inget var förändrat sen sist, lr jo, jag hade gått upp mer i vikt och Krypet hade vuxit lite till. Men det var nog den enda skillnaden. SF-måttet följer fortfarande veckorna, men nu tangerar jag kurvan istället för att ligga strax under. Det blir nog en 4-kilos bäbis som ska ut ändå, lika bra att ställa in sig på det från början.

Krypet låg fortfarande med huvudet neråt o nu trodde barnmorskan att den skulle ligga kvar så, eftersom det är  så lite plats kvar i magen. Igår låg Krypet och tryckte på utåt så jag trodde jag skulle spricka, men det gjorde jag inte.

Efter barnmorskebesöket hade jag en halvtimmas paus för att sedan gå på föräldragrupp tillsammans med Micke. Gruppen består av sju par varav två stycken gör det för andra gången, dvs har redan ett barn sedan innan. Vi var två utbölingar där, jag o en kille från Karlstad, vad gör man inte för kärleken ;-) Vi var även första paret ut, idag är det exakt en månad kvar, o sista paret ut var den 20:e januari.

Idag pratade vi om när det är dags att åka in till förlossningen och vad man ska tänka på då. Sedan fick vi se en film där man fick följa två förlossningar på 20 min. Det vore väl drömscenariot....20 minuter!!! Givetvis fick vi en kopp kaffe, kex o en krans som säkert var jättegod, men tio kr fick vi betala.

Barnmorskebesök nr 7

Idag har vi, jag o Krypet förståss, varit hos barnmorskan igen. Det var vägning, blodsocker, urinprov, lyssning av fosterljud, mätning och vaccinering som stod på schemat. Allt var som vanligt, alla värden bara finfina. Dessutom skötte sig Krypet riktigt bra trots barnmorskans klämmanden o knådanden av magen. Krypets hjärtljud låg på 136 slag i minuten, lite lugnare denna gång än sist. SF-måttet följer fortfarande veckorna o var nu 34 cm. Min kurva tog ju ett hopp sist, och nu följer kurvan (något under) den övre gränskurvan. Genom tabeller uppskattade barnmorskan att Krypet nu väger runt 2,2kg.

Ja, nu har man fått första dosen vaccinering mot svininfluensan. Är lite öm vid sticket fortfarande, men än så länge känner jag inget annat. Krypet har inte protesterat mer än vanligt heller. Kan ju inte påstå att det var några stora mängder de sprutade in i armen, det var en av de minsta sprutorna jag sett. Lite funderingar hade man ju om man skulle vaccinera sig eller inte, men fördelarna kännde jag övervägde nackdelarna. Nu kommer ju även Krypet få lite antikroppar, tror att den lilla mår gott av det. Ska tillbaka om tre veckor igen o få den sista dosen så man får fullgott skydd.

Barnmorskebesök nr 6

Idag har jag varit hos barnmorskan igen. Denna gång blev det faktiskt ingen provtagning, så inte ens ett stick i fingret blev det. Jag som har gått o laddat med leverpastejmackor i över en vecka för att få blodvärdena att vara bra. Jag hade ökat lite mer i vikt, så nu knorrade inte barnmorskan om det iaf. Däremot fick jag se en oroande sak, min fina SF-kurva hade tagit ett skutt uppåt. Nu låg den inte strax över linjen längre, utan närmade sig den övre gränslinjen. Detta innebär att om det fortsätter så här så blir det en 4-kilosbäbis som ska ut, kan ju inte påstå att det är något jag längtar efter. Får hoppas att kurvan planar ut lite mot slutet.

Sedan skulle barnmorskan lyssna på Krypets hjärtljud, vilket Krypet inte gillade som vanligt. Krypet blev så sur att den sparkade rakt på dopplern. Barnmorskan blev imponerad av sparken o sa att det var en rejäl spark o att Krypet lyckades få dopplern att glida undan, det är inte varje dag man får vara med om det. Tydligen är det en bestämd bäbis därinne som vet vad den vill....*suck*. Hjärtljuden var fina och hade gått upp lite, 140 slag per minut var vi uppe i idag, troligtvis för att Krypet var så aktivt. Sedan kände barnmorskan efter hur Krypet låg och Krypet hade nu vänt sig och låg med huvudet neråt, tydligen ska det göra att man behöver kissa på nätterna, men än så länge har jag klarat mig...peppar peppar...


Barnmorskebesök nr 5

Idag har jag varit hos barnmorskan igen, det blir lite tätare nu, var tredje vecka fram till vecka 35 då det är varannan vecka. Jag blev stucken i fingret denna gång för att kolla blodsocker o det vanliga blodtrycket båda var finfina. Det var lite besvärligt att lyssna på Krypets hjärtljud, Krypet ville inte vara still utan sparkade o flyttade sig allt eftersom barnmorskan flyttade dopplern. Symfus-fundus-måttet var 27 cm, vilket helt följer kurvan. Nu när man har två prickar i diagrammet kan man ju ana vart kurvan kommer att ta vägen....men vad är det man fick lära sig i skolan....att man måste ha minst tre punkter för att det ska bli en kurva ;-)

Fick även svaren på vilken blodgrupp jag tillhör o jag har den där braiga blodgruppen som passar till alla typer. Ytterligare ett papper att ta med till förlossningen...måste säga att det känns lite omodernt att släpa med sig alla dessa papper. Är dessutom så oerhört rädd för att slarva bort något av de, särskilt nu när minnet har börjat haverera helt. Visst det kan vara bra om man råkar vara på resande fot i ett annat landsting när Krypet bestämmer sig för att titta ut, men så länge man är inom länet ska väl det inte vara så nödvändigt med dessa papper.....


Barnmorskebesök nr 4

Idag var jag hos barnmorskan igen. Denna gång blev det provtagningar för fastställelse av blodgrupp mm. Även vikten togs och symfus-fundus måttet. Var lite orolig över blodvärdena, men de var ok. Hade sjunkit lite sen förra provtagningen, men var ändå ok, så än så länge behöver jag inte äta järntabletter i någon större omfattning. Mitt sf-mått var 24 centimeter vilket var helt normalt enligt barnmorskan, brukar tydligen följa veckorna. Efter 24 veckor, 24 cm. Följer måttet samma tillväxtnivå resten av tiden så blir vikten på Krypet runt 3,5 kg vid födseln...ingen bjässe som ska ut med andra ord... Barnmorskan berättade även att barnet ofta ärver mammans födelsevikt, tur för mig för Micke var en stor klump på 4,5 kg (om jag inte minns fel) när han föddes. Krypets hjärtljud var normala även denna gång. Blir lite tjatigt, men allt är bara bra med oss.

Barnmorskebesök nr 3

I måndags var jag hos barnmorskan igen. Denna gång var Micke oxå med. Vi fick svar på provresultaten jag gjorde sist och alla värden var bara fina. Dessutom fick vi lyssna på Krypets hjärtljud och även de var normala med sina 130 slag/minut. Livmodern hade den storlek den brukar ha så här dags, nu når den upp till naveln. Som brukligt runt vecka 20 så rekomenderade barnmorskan att jag ska börja äta lite järntabletter. Summa summarium; allt är som det ska med oss.

RSS 2.0